LITE OM MITT ARBETE SOM FOTOGRAF I QUEERING SÁPMI

Något som har varit oerhört viktigt i hela vårt arbete har varit att inte lägga ord i munnen på våra deltagare eller generalisera utan att alla som är med är det som individer och därför pratar utifrån sig själva, sina erfarenheter och drömmar. Snabbt märkte vi att det fanns vissa teman som ett flertal deltagare återkom till eller situationer som var starka och allmänmänskliga. De bilderna upplevde jag inte rymdes inom ramen för porträtten. Därför började jag tillsammans med Elfrida utarbeta ett arbetssätt där vi kunde tolka och arbeta friare i relation till deltagarnas berättelser. Det visade sig vara en spännande vändning för det innebar att vi behövde statister till bilderna och då blev vi i ännu högre grad tvungna att engagera andra i våra kreativa processer. Vi gjorde offentliga inbjudningar i sociala medier, riktade inbjudningar och jag hade helt plötsligt flera olika sammanhang där min idé om bilden var mer eller mindre färdig i förväg. I och med att det nästan alltid var olika personer som deltog började jag alltid med att berätta om projektet och hur vi arbetade. För mig var viktigt var att ingen deltog som sig själv,  jag såg det som att personer lånade ut sin kropp för att de tror på mänskliga rättigheter och allas lika värde.

Jag ville att det skulle vara tydligt att bilderna var konstruerade och jobbade med att skapa collage som avslöjade sig själva på något vis, att det ska synas att det inte är ett “sanningssägande” fotografi om du tittar närmare.