Sen juni 2011 arbetar jag med projektet Queering Sápmi. Att arbeta i projekt skiljer sig en del från tillvaron som egenföretagare. Det är fler processer igång samtidigt som alla strävar mot samma mål, det finns utrymme att fullfölja en idé, prova den, och förkasta den, något som jag upplevt att det sällan finns tillräckligt med utrymme för när det kommer till kommersiella jobb.
Därför måste jag säga att dessa introverta och nördiga processer känns oerhört lyxiga. Att fundera, att vrida och vända på saker är en av mina favoritsysselsättningar och under en period nu har jag kunnat ägna mig hämningslöst åt det. Nu börjar det dra ihop sig mot produktion av bok och utställning och fler personer involveras i processen. Förändring. Det ska bli spännande.

Mycket av det fotografiska arbete jag gjort hittills är att leta efter platser som jag tycker passar mot de berättelser jag ska gestalta, sen del för del hitta de bitar som jag vill bygga med. Mycket detektivarbete. Här letade jag tex efter en plats där ett demonstrationståg skulle vandra fram. I slutändan blev det en plats 150 meter längre ner och värdens dimma så vi kunde ha varit i stort sett var som helst utan att det hade synts någon skillnad.
Det jag tycker är det roliga med fotograferandet i Queering Sápmi är att det är så många pusselbitar till varje bild, det är först våra deltagare som berättar om händelser i sina liv som på olika sätt varit viktiga för vilka de är. Sen är det ett vridande och vändande på dessa livsberättelser. Vad hittar jag och Elfrida i dem som rör vid något i oss? Finns det ämnen och teman som flera personer återkommit till? Utifrån det här börjar jag planera fotograferingarna, det innebär att få tag på rekvisita och personer.